quuynhdang.blogg.se

Vaknade imorse hyfsat glad, gick upp och åt mat, fixade mig till min mosters mans 50 år kalas, mådde fortfarande bra.

Något hände när jag var runt folk, fick en grov ångest inom mig som ville ut. Åkte hem mådde sämst, aldrig känt mig så ensam! Åkte hem fixade till mig, mådde bra och peppad för kvällens bravader. Mådde bra enda tills NU... ångesten är grov och jag känner bara för att åka in till sjukhuset igen, hör hemma där. Jag orkar inte mer här ute i världen, jag känner att världen erbjuder mig ingenting mer än tårar, negativitet och självmordstankar.

Vill bara det ska ta ett slut.